Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRIDOR stri4dor, r.; best. -n.
med. väsande l. pipande andningsljud uppkommet vid sjuklig förträngning av (del av) andningsvägarna. Stridorn försvinner alltid i sömnen eller är då svagare än i vaket tillstånd. Hygiea 1920, s. 610. Stridorn vid småbarnstuberkulos är rätt typisk. Den är exspiratorisk och vanligen hörbar på avstånd. SvLäktT 1935, s. 341. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Spalt S 12672 band 31, 1991