| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRIERA strie4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i fackspr., i sht konst. o. arkeol.) förse l. dekorera (ngt) med räfflor l. strimmor l. fåror l. ränder o. d.; i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (l. ss. p. adj.): försedd osv. med räfflor osv., räfflad, strimmig (i geol. fackspr.: isräfflad), dels ss. vbalsbst. -ing (o. i denna anv. äv. konkret, om (dekor i form av) räffla l. strimma l. dyl. l. (vanl.) ett system av räfflor osv.); jfr STRIGILLERA 2. De yngre svärdsfästena .. äro af jern, med .. knapp af jern, .. någon gång belagd med enformigt strierad brons. Hildebrand Hedn. 43 (1872). Den om spirallindningen påminnande strieringen (på spännet) har försvunnit. AntT 4: 192 (1872). Den mellersta skifvan (på en kam av ben) är utefter bottenkanten prydd med djupa strieringar. Därs. XV. 3: 127 (1906). En strierad ring. Fornv. 1928, s. 101. Vi sakna väl säker kännedom om flintslipningens teknik. Men den striering, som den slipade flintan företer, synes inte kunna ha uppkommit på annat sätt än att man vid slipningen tillfört sand med kristaller av större hårdhet än flintan äger. Därs. 1937, s. 163. Flintblad som användes vid bearbetningen av färskt ekträ har på ytan ganska djup striering. Därs. 1979, s. 147. — särsk.
a) geol. med avs. på berggrund, yta o. d.; ss. vbalsbst. -ing stundom liktydigt med: finräffling. Det stoftiga materialet (i inlandsisens bottenlager) polerade hällarna ställvis så väl, att ytan ännu flerstädes glänser som en spegel, och den fina striering, som småkornen inrispade .. kan spåras först när den framprepareras. Fennia 36: 72 (1915). Denna vertikala (klippvägg) .. med knappt två m höjd är vackert strierad ungefär parallellt med sluttningen, så att räfflorna stiger 20°—30° uppför väggen från E mot W. SvGeogrÅb. 1961, s. 150.
b) i sht zool. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (l. ss. p. adj.), om lägre djurart l. kroppsdel o. d. hos djur l. människa: försedd med räfflor l. strimmor, fårad; strimmig; äv. ss. vbalsbst. -ing: räffla (se RÄFFLA, sbst.1 1 f). Hisinger Ant. 7: 11 (1840; i p. pf., om armfotingar). Denna (dvs. ventrikeln hos branchiopoda) är bildad af en enkel, strierad membran. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 44. Tvärstrimmiga eller strierade muskelfibrer. Thorell Zool. 1: 199 (1860). Pygidiets skal är tätt och fint granuleradt; någon striering har jag ej kunnat upptäcka. Linnarsson VgCambr. 69 (1869). Täckvingar (hos praktbaggar) strierade, ej nedböjda baktill. Trägårdh Skogsins. 42 (1914). Strieringen av kotornas ledytor (i fynd av subfossila malkotor i Dagsmosse) motsvarar otvivelaktigt tillväxtringar (årsringar). FoFl. 1945, s. 180.
c) bot. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (l. ss. p. adj.), om växt l. växtdel: försedd med räfflor l. fina fåror l. strimmor; strimmig l. fårad; förr särsk. i uttr. strierad klöver, växten Trifolium striatum Lin., strimklöver. Strierad Klöver. Lilja SkånFl. 524 (1870). Weimarck SkånFl. XXI (1963; i p. pf., om växtdel).
Spalt S 12673 band 31, 1991