Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STROFANTUS strofan4tus, äv. 032, r. l. m.; best. (mera tillf.) -en.
1) bot. (det i tropiska Afrika o. Asien inhemska) släktet Strophanthus DC.; numera nästan bl. ss. förled i ssgr.
2) (föga br.) om drog framställd av fröna av vissa strofantusarter, som förr använts ss. medel vid hjärtsvikt; av malajerna o. vissa afrikanska stammar äv. använt ss. pilgift; jfr STROFANTIN. Hr O. Sandahl redogjorde för det nya hjertgiftet strophantus ur Apocyneernas familj. FörhLäkS 1887, s. 225. Från de centralafrikanska naturfolkens pilgifter ha vi fått det värdefulla hjärtmedlet strofantus. Santesson Läkem. 77 (1924). (N. N.) framhöll, att den aktiva principen i digitalis, strophantus och liknande droger utgöres av varandra närstående glykosider. Bergstrand SvLäkS 353 (1958).
-DROG. (i experimentell forskning använd) drog framställd av frön av vissa strofantusarter, strofantus (se d. o. 2). Hygiea 1904, s. 1257. —
-DROPPAR, pl. (förr) jfr -tinktur. Lindgren Läkem. (1902). (Strofantusfrö) såväl som strofantin och av fröet beredda strofantusdroppar användas ss. cardiotonicum. Gentz Lindgren 262 (1937). —
(1) -FRÖ. farm. frö av strofantusart; särsk. om frö av de officinella arterna Strophanthus hispidus P. DC., S. Kombe Oliv. o. S. gratus (Wall. et Hook) Franch. Rosendahl Farm. 299 (1896). —
-TINKTUR. tinktur framställd av strofantusfrö (förr använd ss. medel vid hjärtsvikt). Hygiea 1898, 1: 399. —
Spalt S 12731 band 31, 1991