Publicerad 1991   Lämna synpunkter
-STRUNTA ~strun2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[biform till STRUNT, sbst.2]
1) (mera tillf.) om klent l. dåligt träd, ruska (se RUSKA, sbst.2 2); i ssgn GRAN-STRUNTA (De spretande granstruntorna. Fotohb. 1: 199 (1958)).
2) i pl., om ört (med tanke på klen stängel); i ssgn KALV-STRUNTOR.

 

Spalt S 12787 band 31, 1991

Webbansvarig