Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÄNTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(strenta 1675. stränta 1754)
Etymologi
[sv. dial. strenta, stränta; jfr d. dial. strente, härvel; tunn bladlös gren, lång smal person; i avljudsförh. till STRUNT o. delvis innehållande ett i-omljutt a, delvis sannol. ett öppnat i (jfr sv. dial. strinta)]
(†) på gran l. tall: (färskt) växtskott; äv. pregnant: toppskott, topp. Vthaf Toppen eller Strentan (på granen), når den ifrå yttersta Barken och Baaren rensat och sönderstampat eller småhakkat är, kan den med Ohl kokas, och Safften den ingifwas, som medh Skörbiugg belastat .. är. Kempe Graanen 29 (1675). Skjärs tå hjert-sträntan af, och tå bindes några små språtar tilsammans i rund som et klot .. hwart efter som flere sträntor utslå, bindas the äfwen til, och således får granen skyndsamt klot, och under klotet klippes .. granen uti fyrkant. Lundberg Träg. 124 (1754). — jfr HJÄRT-STRÄNTA.
Avledn. (†): STRÄNTIG. om växt, i sht träd: som har skott; spretig. Norra delen af ön .. hyser under täta granar, bland hvilka några sträntiga bergaspar skjutit upp .. ett stort antal Löngiften (Kryptogamer). Dybeck Runa 1842—43, 3: 22. jfr lång-sträntig.

 

Spalt S 13031 band 31, 1993

Webbansvarig