| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄTE strä3te2, n.; best. -et; pl. -en (Lundell 1893 osv.) ((†) -er G1R 11: 423 (1537), Därs. 29: 603 (1559: härsträtter)); förr äv. STRÄTA, f.; pl. -or (Lund 1895, nr 65, s. 2).
1) (†) väg som man (ofta) går l. tar, stråk; (tänkt) väg mellan två orter. Så kunde mann och nu lathe tage på then befästning vedh Naglenesundh, effter thett ähr rätte strättedt emellen Daall, Vestergötland och Norige. G1R 29: 603 (1559). Her Giöstaff Olson med sampt thenn vestgiötta macht finge några aff dhe skånske herrer och thett danska krigzfolckitt både ryttere och knechter sig thill hielp, och drogo thett stretted in åt Småland igiönom Synnerbo, Wäsbo och sidan at Söra Möra. Brahe Kr. 48 (c. 1585). — jfr HÄR-STRÄTE.
2) (utom i skildring av ä. förh. numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) trång l. smal gång l. passage (i by) o. dyl. l. sådan gång osv. mellan gärdsgårdar, gränd l. byväg l. markväg o. d.; fägata; äv. bildl. En .. här i staden (Lund) befintelig gård .. är belägen ungefär ett hundrade sju alnar ifrån stora bredgatan, när man går genom strätet midt emot handelsman Lindskougs hus långs åt Sancte Pehrs kyrkogård. HTSkån. 4: 65 (i handl. fr. 1788). Det är inte sanning att Gud skulle låta den människan ramla ner i helvete, som söker Honom och vill gå livets väg, men inte har riktigt reda på alla strätena och gångarna i nådens ordning! Månsson Rättf. 1: 344 (1916). Från utmarken in till gatan ledde ”fädriften”, här (i en göingeby på 1820-talet) vanligen kallad ”strätet”; där fördes boskapen till och från den gemensamma betesmarken. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 112. Vid strätet västerut — nuvarande Svanegatan (i Lund) — ses (på 1190-talet kyrkan) S:t Peter, och kyrkan vid strätet mot öster är S:t Godehards. TurÅ 1942, s. 172.
3) (†) (avgränsat) markområde. Käre Her Birge later icke alleneste agte på then Stadh och slott vtan jemwell på Kind Marck och thet sträthet, vth med Landmerckit. G1R 10: 143 (1535). Oc wiste .. (förhandlaren) wäge oc lempe, att fortage .. (lybeckarna) trenne sträter som äre then Norinbergske wastphaliske och lyneborgiske. Därs. 11: 423 (1537). När han kom ut till stretorna mötte han en annan färdaman. Lund 1895, nr 65, s. 2.
Spalt S 13032 band 31, 1993