| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄVA strä3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i sht i fackspr.) i sned vinkel mot en (bärande del i) konstruktion (i sht en lodrät sådan) placerat stöd upptagande tryckspänning l. tryckkraft, stötta l. snedstötta l. snedstöd l. snedsträva; äv. om stödjande konstruktion längsmed o. i anslutning till det som stödjes; jfr STRÄV, sbst.1 Brauner Bosk. 100 (1756; utgörande stöd för gärdsgård). Bäst är att stötta spanten med sträfvor till en upptill .. fästad sparr eller takbjelke. Witt Skeppsb. 267 (1863). Klappkameror med ställbara, saxliknande strävor. Malmberg David 28 (1910). (Räfsor) där skaftet går helt in i huvudet, som dock är stagat genom bågsträvor eller raka sneda strävor. SvKulturb. 9—10: 214 (1931). För (telefon)ledningen erforderliga stolpar, strävor, stag och övriga anordningar. SFS 1951, s. 309. — jfr AXEL-, DIAGONAL-, KORS-, RUNDJÄRNS-, SIDO-, SNED-, SPÄNN-STRÄVA m. fl. — särsk.
a) bergv. i gruva: sträva för bock l. pelare o. d. Johansson Noraskog 3: 76 (cit. fr. 1678). Sträfvor, eller Stödband, kallas vid hvarjehanda bergverksbyggnader de stockar, som ställas snedt emot andre verticalt upstående stolpar, at hålla dem stadigt. Rinman 2: 860 (1789). Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
b) i sht byggn. i l. för byggnad (se d. o. 3). Wijnblad Tegelbr. 33 (1761). Takkonstruktionens snedställda sträfvor. SvFmT 12: 218 (1905). (Båtskjulets yttersta stock) har måst stöttas på midten med en tillfällig sträfva. Fatab. 1912, s. 232. Stolpen kan stöttas av en sträva, kallad snedstyva. Werner Korsvirk. 5 (1924). I skärningspunkterna (för syllarna i en s. k. klockbock) resa sig tre hjärtstockar, som strävas av skråställda strävor. Fornv. 1940, s. 341. SkånHembFÅb. 1955, s. 26.
-BAND. [jfr t. strebeband] (†) band (se d. o. 20 c) utgörande sträva; i sht till b. Rothstein Byggn. 353 (1859). Korsvirksbyggnader. .. Hvarje vägg skall hafva minst 2 sträfband. AHB 83: 34 (1873). TLev. 1907, nr 37, s. 2. —
-BEN. (numera föga br.) ben (se ben, sbst.1 II 2 b (α)) utgörande sträva, sträva. Hazelius Bef. 212 (1857). Zethelius Fältarb. 90 (1892). —
-BOCK. (numera föga br.) bock (se bock, sbst.1 II) som erhåller stadga gm strävor; syllok l. pålok. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 327 (1880). 2NF 3: 848 (1905). —
-BÅGE. [jfr t. strebebogen] bågformig sträva; särsk. (i sht konstvet.) i gotisk kyrkobyggnad: fri bågformig sträva som överför murs sidotryck till strävpelare. Brunius Metr. 149 (1836). Det mest typiska för (den gotiska) stilen är sträfpelare och sträfbågar, som stöda de höga murarna, hvilka tack vare dessa stöd kunna upplösas i höga fönster. Laurin Konsth. 130 (1900). KyrkohÅ 1940, s. 52 (på Uppsala domkyrka).
-JÄRN. tele. järn för fästande av sträva vid telefonstolpe. Nyström Telef. 135 (1885). KatalInstallAsea 1931, s. 185. —
-MUR. [jfr t. strebemauer] byggn. o. konstvet. mur (se mur, sbst.1 1) uppbyggd vid sidan av o. i omedelbar anslutning till murvägg för att uppta sidotryck (från valv); jfr -pelare. Hahr ArkitH 246 (1902). Valvpelarna (har) genom strävmurar förenats med kyrkväggen. UpplFmT 44: 114 (1932). Fornv. 1953, s. 288. —
(b) -PELARE. [jfr t. strebepfeiler] i sht konstvet. (fristående l. väggfast, vanl. utvändig) pelare med uppgift att (via en strävbåge l. strävbågar) uppta tryckkraft från intilliggande (mur)vägg; särsk. i fråga om gotisk kyrkobyggnad: fristående pelare som via en strävbåge l. strävbågar avses uppta tryckkraft från kyrkovägg; äv. bildl. Cederbourg BeskrGbg 36 (1739; upptagande tryckkraft från befästningsmur). Uppsala domkyrka .. är byggd hufvudsakligast af tegel, nämligen i de stora murytorna, de yttre stöden eller sträfpelarna och tornen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 96 (1901). Otvivelaktigt var dr Westerlund under många år en strävpelare i Enköpings ekonomiska liv. Palmborg Westerlund 225 (1939). SkånHembFÅb. 1955, s. 26.
-ROT. (numera föga br.) hos vissa träd: i sned (ofta bågformig) riktning mot underlaget växande rot (t. ex. hos mangroveträd) som skyddar mot omkullvräkning vid storm l. vågsvall, styltrot. Det finnes flera arter, som gå under namn af bomullsträd, men de igenkännas alla på deras präktiga sträfrötter. Dahlgren Stanley 2: 89 (1890). 2SvUppslB (1953). —
-STEGE. (numera föga br.) om par av (likt stegpinnar sittande) stöd i en snöplog. VetAH 1792, s. 64, 189. —
-SYSTEM. [jfr t. strebesystem] system av samverkande strävor; jfr -verk. Upmark Lübke 261 (1871). För närvarande visar domkyrkans (i Uppsala) strävsystem prov på olika tillfälliga skyddsåtgärder. Fornv. 1957, s. 14. —
-TUNNVALV~02 l. ~20. konstvet. tunnvalv som försträvar annat valv (särsk. om sådant valv i sidoskepp, tvärställt mot mittskeppets valv); jfr -valv. Roosval RomK 378 (1930). —
-VERK. [jfr t. strebewerk] konstvet. konkret, om de i ett strävsystem ingående delarna (av t. ex. strävpelare o. strävbågar). TT 1884, s. 160.
Spalt S 13041 band 31, 1993