Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÖMLING, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(stremling 1890. strömblingh 1675. strömling (-gh) 1621—1779)
Etymologi
[fsv. strömlinger; jfr ä. dan. o. dan. strømling, mlt. stromelink (t. strömling, nl. stroom(e)ling); (jfr äv. det gm översättning från sv. lånade eng. streamling); av ovisst ursprung; möjl. dock (diminutivbildning till ett icke anträffat fsv. strömil, en som far fram i flock o.) ytterst avlett av STRÖMMA, v. (jfr dock Hellquist 1600TalSv. 220 (1902)). — Jfr STRÖMMING]
(†) = STRÖMMING; äv. koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om maträtt(er). I framtiden och öfwer en månad ler fela prowidiant, sofwel felar alreda (ty lengte wij efter Mårten Wegwitzers hering och Lårmans strömlingh). Gustaf II Adolf 489 (1621). Strömling .. tunnor 43. OxBr. 11: 729 (1637). Strömlingar quare tam minuti prope Waxholm. 2Saml. 10: 95 (c. 1682). Om någon af Hofmännen eller Drabanterne (vid K. IX:s hov), under måltiden, behagade bena strömlingen .. så kunde han icke göra sig så aldeles säker för et kok stryk. Fernow Värmel. 454 (1779). Strindberg Hafsb. 25 (1890).
Ssg (†): STRÖMLING-KÄRL. för förvaring av strömming avsett kärl. 4 st strömling Kiärel. BoupptRasbo 1766.

 

Spalt S 13094 band 31, 1993

Webbansvarig