Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÖNING strø3niŋ2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2SthmTb. 1: 83 (1545) osv.) ((†) -er RA I. 1: 432 (1545), VadstÄTb. 239 (1597)).
(förr) av (hamrad) ädelmetall l. av förgyllt l. försilvrat bleck bestående (mer l. mindre utsirad) platta l. skiva o. d. avsedd att ss. prydnad l. utsmyckning fästas utanpå textilföremål, i sht liturgiska textilier; i sht i pl.; förr möjl. äv. koll.; jfr PALJETT. Eth korlebond m(ed) solff merke stenar vogh 6 1/2 lott, jt(e)m 7 ströningar. 2SthmTb. 1: 83 (1545). Spenger, ströninger och annat smått förgylt sölff (dvs. silver). SkrUplKRefH 2: 78 (1545). Så er th(e)r Selff (dvs. silver) Som barnen til kommber x ströningh skodder med huithe dopper. ArbogaTb. 4: 57 (1546). Strömningar, (dvs.) kruseringar af Gull och Silfwer; Bråtzer som hängde på Brudskrudar, Mäszehakar. Broman Glys. 2: 117 (c. 1730). (Medeltidens smycken) bestodo mest i spännen eller brocher .. söljor i bältet; hyskor och hakar, häktor, knappar, ströningar eller små plåtar, som syddes fast på kläderna. Strindberg SvFolk. 1: 224 (1882). Ströningar .. (dvs.) Små metallornament tillsatta som prydnad å broderier och väfnader. Branting TextilSkrud 206 (1920). Fornv. 1940, s. 215. — jfr HUVUD-STRÖNING.
-BINDEL. (ströninge- 1640) jfr bindel 1 (b) o. -band. Pärlelaad eller Strönickebindel som Pijghor pryda sitt Hufwud medh. Linc. (1640; under spira). —
B (†): STRÖNINGA-BAND, se A.
D: STRÖNINGE-BAND, -BINDEL, -STYCKE, se A.
Spalt S 13107 band 31, 1993