Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÖPPEL, sbst.2, r. l. m. (Björkman (1889)) l. n. (Fries Ordb. (c. 1870), Lundell (1893)); l. STRÖPPLE, n.
Ordformer
(stroppel 1826. stroppel- i ssg 1747—1835. ströppel c. 1870—1889. ströpple 1864—1893)
Etymologi
[sv. dial. ströppel (med rent l. grumligt ö-ljud), ströpple, om olika arter av fräken, labialiserade biformer till strippel, stripple, streppel, sträppel (se STRÄPPEL), om fräken, men äv.: ngt utstrött l. glest utspritt l. utstänkt, strö; eg. vbalsbst. till sv. dial. strippla (se STRÄPPLA)]
(†) växten Equisetum fluviatile Lin., sjöfräken; jfr DY-FRÄKEN, STRÖPPEL-GRÄS. Wahlenberg FlSv. 690 (1826). Ströppel, Ströpple, n., en mycket spridd benämning på Dyfräken. Fries Ordb. (c. 1870). Lundell (1893).
Ssg (†): STRÖPPEL-GRÄS. = ströppel, sbst.2 Linné Vg. 235 (1747). Wahlberg Foderv. 289 (1835).

 

Spalt S 13108 band 31, 1993

Webbansvarig