| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STULTA stul3ta2, f.; best. -an; pl. -or.
(vard.) liten flicka (som håller på att lära sig gå o. följaktligen stultar). SAOL (1923). Mor Brita .. hade aldrig bett till .. (någon annan Mariabild), ända sedan hon som liten stulta lärde sig böja knä på kyrkogolvet och säga Ave. Ljungquist NDacke 244 (1927). SvOrdb. (1986).
Spalt S 13259 band 31, 1993