Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUMMEL, sbst.2, n.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) stummel, bullrig fest, svirande; till STUMLA, v.]
(†) oväsen l. stoj l. larm o. d. (Robespierre höll ett tal) som ofta blef afbrutit, icke af handklappning, utan af misznöjets stummel. EP 1792, nr 43, s. 1.

 

Spalt S 13270 band 31, 1993

Webbansvarig