| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUMNA stum3na2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
I. intr. motsv. STUM, adj.2 2: bli stum (resp. dov); jfr STUMMA, v.2 Snart hör jag de första torra bären droppa ner och rulla omkring i spånkorgen, när bottenskylan är nådd stumnar ljudet. Aspenström Sommar 115 (1968). Svag, oändlig stigning upp mot olympiastadion, benen stumnar för varje steg på mig. Bengtsson FotbLörd. 68 (1971). DN 19/2 1988, s. 7 (om muskel).
II. (mera tillf.) tr.; särsk. motsv. STUM, adj.2 3 e: göra dov l. klanglös. Man (kan) aldrig vänta sig samma klangliga upplevelse av en orgel i ett konserthus som .. i en kyrkas stenakustik. Det är svårt för de flesta, att känna för orgelton i sådan profan, stumnande miljö lika starkt som i en sakral omgivning. GbgP 30/9 1985, s. 32.
Spalt S 13270 band 31, 1993