Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUMPA stum3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) stumpa, gå tungt o. med korta steg; jfr (ä.) d. stumpe, stappla, stulta, nor. dial. stumpa, gå ojämnt, snubbla, stöta (om häst), eng. stump, snubbla, stappla, stulta, t. stumpen, nl. stompen, båda med bet.: stöta; sannol. samhörigt med STUMP, sbst. o. adj.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stappla l. stulta. Hon var alldeles vild med sin pojke. Han kunde gå nu och stumpade omkring i en kort liten kolt, drumlig på benen och tjock som en valp. Benedictsson FruM 399 (1887).

 

Spalt S 13278 band 31, 1993

Webbansvarig