| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUTT, sbst.4, r. l. m.
(†) (åter)studs, stöt (tillbaka). Taga Henne (dvs. människan) vt vr Mörka Diefla-putt / Dijt ner hon i sit fall, föll med en faslig stutt. Medeen JacobSt. C 1 a (1687). (Sv.) Stutt .. (t.) der Prallstosz, Wurf .. (fr.) bond. Dähnert (1784). Möller (1807).
Spalt S 13347 band 31, 1993