| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYBB styb4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; l. STYBBE styb3e2, sbst.1, n. (Bureus Suml. 43 (c. 1600), Meurman (1847)) ((†) r. l. m. LdVBl. 1888, nr 83, s. 3 (: halmstybbe)); best. -et; pl. -en (Möller (1790), Meurman (1847)).
(numera föga br.) koll., om stubb (se d. o. 4 a), äv. dels om små bitar av halm l. torrt gräs, boss l. strö (se STRÖ, sbst.1 1) l. ströhalm o. d., dels om små bitar av (murket) trä; förr äv. i individuell anv., om hög av halmbitar o. d. (i ssgn HALM-STYBBE); äv. bildl. Tå förströdde sigh folkit kring om hela Egyptj land, til at hemta sigh stybbe, at the jw strå hadhe (till tegel). 2Mos. 5: 12 (Bib. 1541). (Finnarna i Ångermanl.) göra högha roghhäsjor och vända all axen norrut och stybbet mot Solen på thet at Solverman ike skall mälta kornen. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Myran är wäl lijten, men doch arbetsam .. hon bäär altijdh smolck (granbåår) och stybbe i hoop. Schroderus Comenius 225 (1639). Vthi heel feet Grund kan man och såå Rofwe-Fröö .. och thet upskära .. ther effter såå Boohweete, och then Åkren kan bära twå gånger een Sommar, helst om man then Åkren thes emellan med Halm eller Rijs låter öfwerbränna eller thet brenner aff sielffwa Stybbet. Risingh LandB 16 (1671). Den som försökt några år, att samla stybbe och strå till en ordbok, inser rätt väl, huru Scaliger kunde påstå, att endast den som begått något, hvilket ej med galerstraff kunde försonas, borde dömmas till Ordboks-arbete. Beskow (1846) i 3SAH LIX. 3: 336. Sedan skulle .. (linet) repas, eller om jag skulle hällre säga kammas på en grof järnkam för att befrias från knopp och stybb. Stolt Minn. 45 (1879). Stybb och brutna grenar ligga (i ekskogen) orörda från stormarna. SvNat. 1928, s. 90. jfr: En 9-årig flicka såg en karl, som hon noga beskref anlägga elden i en halmstybbe. LdVBl. 1888, nr 83, s. 3. — jfr GRÄS-, HALM-, HÖ-, VASS-, ÅKER-, ÄNGS-STYBB.
Spalt S 13361 band 31, 1993