| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYBBA styb3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i sht i fackspr.) förse l. (över)täcka (ngt) med stybb (se STYBB, sbst.2 2); i sht dels (skogsv.): täcka (kolmila, äv. tjärdal) med lager av stybb, dels (metall.): påföra stybb på (härd l. malm i härd o. d.); äv. utan obj.: påföra stybb. En fämptten fampna Kola Mijla, när hon inkördt, rijsadt och Stubbatt war. G1R 19: 103 (1548). Garney Masmäst. 411 (1791; utan obj.). Sedan malmen blifvit något stybbad, tändes Rosten för Gaflarne och nedbrinner vanligen på 3:ne dygn. JernkA 1820, s. 10. Ishinder avlägsnas, t. ex. å Långsjön, där genom stybbning eller sågning en ränna upptages fram mot mitten av sjön, å vilken del isen brukar bliva till hinder. HbSkogstekn. 388 (1922). Då milan är färdigrest, risas den och stybbas. SvSkog. 1327 (1928). jfr IGEN-STYBBA o. O-STYBBAD. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om stybb; i sht om stybb på kolmila. Uhr Koln. 29 (1814; på kolmila). Johansson Krutgubb. 207 (1938).
3) (i sht i fackspr.) intr., om kol: söndersmulas o. bli till l. avge stybb; äv. om torv o. d.: söndersmulas; äv. refl. TT 1873, s. 130 (refl., om torv). JernkA 1893, s. 102 (i p. pr., om torvtegel). Skip .. användas ej vid (uppfordring i) kolgruvorna, då stybbningen med skip skulle bli för stor. TT 1944, s. 1033. jfr AV-, FÖR-STYBBA.
STYBBA BORT10 4. (numera mindre br.) till 3, i pass. med intr. bet.: förbrukas l. gå åt gm att bli till stybb. JernkA 1858, s. 7 (om torv).
Spalt S 13366 band 31, 1993