Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYREN styre4n, r. (SAOL (1973) osv.) l. n. (SAOL (1973) osv.); best. -en resp. -et. Anm. Ordet skrivs äv. med akut accent över e: styrén.
Etymologi
[jfr eng. styrene; till STYRAX]
(i fackspr.) flytande, omättat, aromatiskt kolväte som bl. a. bildas vid pyrolys av stenkolstjära o. industriellt framställs gm reaktion mellan bensen o. eten o. som huvudsakligen används ss. utgångsmaterial vid plast- o. gummitillverkning, vinylbensen, fenyletylen. GummiteknRåvaruhb. 51 (1952). För att härda plasten används styren. SvD 23/3 1973, s. VI.
Ssgr (i fackspr.): STYREN-BUTADIENGUMMI. = -gummi. TNCPubl. 30: 51 (1958). —
-BUTADIENPLAST. = -plast. TNCPubl. 30: 50 (1958). —
-GUMMI. [jfr eng. styrene rubber] syntetiskt gummi framställt gm sampolymerisation av butadien o. styren. GummiteknRåvaruhb. 51 (1952). —
-PLAST. termoplast framställd gm sampolymerisation av styren o. butadien o. som bl. a. används för framställning av föremål för engångsbruk (förpackningar, dricksbägare o. d.). Form 1954, s. 14.
Avledn.: STYRENERA, v. [jfr eng. styrenate] (i fackspr.) omsätta (olja o. d.) med styren l. derivat av styren; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. TNCPubl. 38: 153 (1967). Därs. 88: 162 (1988; i p. pf., om olja).

 

Spalt S 13504 band 31, 1993

Webbansvarig