Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYRKE, n.
Ordformer
(styrke (-ck-) 1629. styrkie (-ck-) 1617—1639)
Etymologi
[sannol. (med genusbyte) av STYRKA, sbst., i försvagningsformerna med -e o. -ie (-je); möjl. delvis (i bet. 3) uppfattat ss. bildat till STYRKA, v.]
(†)
1) styrka (se STYRKA, sbst. 3 a). At han (dvs. en häst) en eller twå Fingers låghet med sitt styrckie giörligen kan upfylla. OrdnRoszt. 20/5 1626, s. 1.
2) styrka (se STYRKA, sbst. 4). Önskendes att Gudh den aldrahögste wille förhielpe honom (dvs. hertig Johan) till ett gott styrckie igen. RA II. 2: 38 (1617). Frögder migh öfver måtton, det den gode Gudhen hafver honom låtet koma till ett bättre vällmågos styrckie. OxBr. 10: 383 (1639).
3) ngt som stärker l. bidrar till att upprätthålla l. stödja ngt; äv. = STYRKA, sbst. 7 g. (Kröningen) må lända Gudz helige nampn till ähra .. och till ett styrckie och stödsell under E(ders) K(ärlighee)t. Gustaf II Adolf 201 (1617). Then Romerske Antichristo, hwilken en longan tidh hadhe sitt styrcke vthi Siw .. Landskap. L. Paulinus Gothus MonTurb. 205 (1629). OxBr. 10: 382 (1639).

 

Spalt S 13527 band 31, 1993

Webbansvarig