| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÅND ston4d, sbst.2, förr äv. STAND, n.; best. -et, pl. =.
1) (numera mindre br.) hål l. grop l. fördjupning; särsk. om fördjupning som utgör mynningen av borrhål l. ort (se ORT, sbst.1 I 5) (särsk. ss. förled i ssgn ORT-STAND). Man inrättar en (jord)kupa .. Däruti opstakar man 4. hål på hwar quadrat aln .. Uti hwardera af desza stånd eller hål, sprider man först twenne eller högst trenne rågkorn. Stridsberg Åkerbr. 74 (1727). Sedan borrhålets plats och riktning blifvit bestämda, påbörjas detsamma genom att å bergytan uppmejsla en liten grop (”påhugg, stann”), som vid den derefter företagna egentliga borrningen hindrar nafvarskäret slinta efter berget. Wetterdal Grufbr. 136 (1878).
2) (†) på gjutkärna: utskjutande tillsats (vilande i en fördjupning i sanden som omger gjutkärnan). Almroth Karmarsch 131 (1838). Eneberg Karmarsch 2: 164 (1861).
Spalt S 13865 band 32, 1997