Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅUPPARE ståup3ar2e, om person m.//ig., om sak n.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[(med anslutning till STÅUPP-) bildning till STÅ UPP (se STÅ, v. särsk. förb.) l. direkt till STÅ, v., o. UPP efter sådana mönster som GÅPÅARE]
(vard.)
1) ståuppkomiker. Ståupparen kläcker sina skämt i ögonblickets inspiration. SDS 7⁄10 1989, s. A17. DN 29⁄8 1990, s. B16.
2) om TV-reportage där reportern stående (o. utan nämnvärda förberedelser) rapporterar direkt från fältet för TV-tittarna; jfr STÅUPP-REPORTER. (En viss USA-korrespondent) gjorde ståuppare varje dag under Kuwaitkriget. Från Washington. SvD 28⁄4 1991, Söndagsbil. s. 5. DN 8⁄8 1991, s. 20.

 

Spalt S 13914 band 32, 1997

Webbansvarig