| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄLL stäl4, sbst.2, n. (Sehlstedt 3: 83 (1867) osv.) ((†) r. l. m. Carlén TatS 1: 19 (1866)); best. -et.
1) (numera bl. tillf.) motsv. STÄLLA, v.1 I 1, om kroppsställning (se d. o. 1) hos person, ställning (se d. o. II 1 a) l. hållning (se d. o. 2); äv.: stil l. uppförande o. d.; äv. konkret(are), dels om sätt på vilket hår är klippt l. uppsatt, dels om håruppsättning l. frisyr (i ssgn HÅR-STÄLL (Hvarför har du tagit bort luggen? — Kära barn, hela din ansiktsläggning kräfver ju ett sådant hårställ. Angered-Strandberg Prär. 111 (1898))). Det var ett underligt ställ på dessa engelsmän. Ossiannilsson Hav. 295 (1910). (Han hade) En hållning över allt beröm .. överdådigt fint ”ställ” på kroppen, som gymnasterna säga. Lieberath Knekt. 97 (1914). På grund af öfverarmbenets goda längd och bogens tillfredsställande ställning har .. (den nordsvenska hästen) ett godt ”ställ” på frambenen. Hellström NorrlJordbr. 585 (1917).
2) (†) om yttre tillstånd l. skick (se SKICK, sbst.1 1 d) vari ngt befinner sig; anträffat bl. i uttr. skick och ställ. Karlstad .. antager skick och ställ af en myrstack i stället för en stad. Carlén Skuggsp. 2: 145 (1865).
3) (†) motsv. STÄLLA, v.1 I 8: ordning (se d. o. 3). (Bondhustrun) hade en god ställ och seder, lämpade efter goda tillgångar, med sig från fadrens hus. Carlén TatS 1: 19 (1866).
4) (ngt vard.) motsv. STÄLLA, v.1 I 8 a γ: bestyr (se d. o. 3 a) l. pyssel (se d. o. 1) l. stök o. d.; i sht om hushållsbestyr l. hushållssysslor o. d.; särsk. i tautologisk förb. med stök. Det blir ett stök och ställ: / Sitt visthus skall man öka / Och skinkor undersöka / Och vara mån om spjäll. Sehlstedt 3: 83 (1867). ”Kan inte mor gå själv?” ”Nä, ser du, Agust lelle, jag har ställ här hemma och kan inte vara ifrån.” Fröding ESkr. 2: 55 (1892). (Far skriver inte) ett knyst om att han önskar mig hem eller så, bara litet om dagens styr och ställ. Nordling Silj. 10 (1907). Hans söner och huskarlar satt kvar vid bordet medan kvinnorna tassade ordlösa över jordgolvet under sitt ställ. Lindström LeendGud. 16 (1951).
6) motsv. STÄLLA, v.1 I 26, i fråga om ngts daning l. bildning (i abstr. mening); i ssgn TILL-STÄLL.
Spalt S 13960 band 32, 1997