| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄMPEL stäm3pel2, sbst.3, r. l. m.; best. -eln; pl. -lar (HC11H 13: 11 (1697) osv.) ((†) -ler OxBr. 11: 16 (1614)).
(numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) om (skrädd) timmerstock l. stolpe o. d. använd ss. stöd l. stötta l. fäste för ngt; särsk.: gruvstötta, gruvstolpe, stämpling; ss. senare led i ssgn SKJUT-STÄMPEL äv. i oeg. l. utvidgad anv., i fråga om trästycke använt för fasthållande av ngt; jfr GRUV-STOLPE, PITPROPS, STÄMP. OxBr. 11: 16 (1614). Stämplarne (ha) warit för swage Bergets påträngande tyngd at emotstå. HC11H 13: 11 (1697). Strykande gånger som lod-rätt falla och derjemte smala äro, behöfva ingen annan grufve-underbygnad, än stockar eller stämplar emellan bägge väggarna. VetAH 1745, s. 39. Uppsattes stämplar (grufstöttor, pitprops) (i kolgruvan) för uppbärande af taket. SvGeolU Ca 6: 283 (1915). Lindroth Gruvbrytn. 1: 276 (1955). — jfr EK-, SCHAKT-, SKJUT-, TIMMER-, TRÄ-STÄMPEL. — särsk. i orts mynning i schakt anbragt horisontell, i sulans plan liggande tröskelliknande timmerstock tjänande ss. fäste vid forslande av ngt in i l. ut ur ortmynningen. Rinman 2: 899 (1789).
2) om (stor) utanför orts mynning i berget utsprängd plats (för uppläggning o. d. av berg). Framföra berget och malmen til de så kallade stämplarne. Horneman Markscheid. 111 (1802).
-VERK, sbst.2 (sbst.1, 3 se sp. 14102, 14107). (numera bl. i skildring av ä. förh.) i gruva: stockverk utgörande stöd mot ras. VetAH 1745, s. 38.
Spalt S 14103 band 32, 1997