| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄNG stäŋ4, förr äv. STÄNGN, n.; best. -et; pl. =.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STÄNGA I 1, (abstr. o.) konkret: (uppsättande av) stängsel l. (in)hägnad; särsk. mer l. mindre tautologiskt i uttr. hägn och stäng, förr äv. stängn; jfr HÄGN 1 a, c, STÄNGD, STÄNGE 4, STÄNGNAD. ByordnMäl. 36 (1653: hägn och stägn). Sedan wi .. om åkers afdelning handlad, wil nu wara nödigt, at äfwen något om thes förwarande med hägn och stäng nämna. Broocman Hush. 2: 18 (1736). Om hägn och stäng (rubrik). Boije Landth. 332 (1756). Klint (1906).
2) i sht fisk. motsv. STÄNGA I 3 b, (abstr. o.) konkret: (anordnande av) stängning; (utsättande av) stängnad (ss. nät l. vad o. d.); numera nästan bl. i fråga om fångst av skarpsill på västkusten. Utanför Grebbestad hafva stäng gjorts (för sill) och i Lysekils norra hamn funnos i onsdags sex sådana. VL 10⁄11 1893, s. 3. Hval stod i täta led utanför stänget .. och sillen stod tjockt innanför. Molin Nordland 71 (c. 1895). ”Stänget” är redan satt. Vita tunnor flyter på vattnet för att hålla upp det. Geijerstam UngVi 143 (1941). Därs. 147. — jfr RUND-, SILL-, VAD-STÄNG.
-KAST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på stäng, = KAST, sbst.4 I 1 d β. GHT 1⁄10 1895, s. 3.
Spalt S 14119 band 32, 1997