Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄRKEBÄR stær3ke~bæ2r, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stark- 1874. starke- 1768. sterckie- 1694. sterk- 1697—1784. sterke- (-ck-) 1538 (: sterkebära trä)—1815. stärckie- 1578—1663. stärk- (-ck-) 1698—1953. stärke- (-ck-) 1549—1951)
Etymologi
[sv. dial. stärkebär; ssg med BÄR, sbst.1; förleden är sannol. STÄRKA, v.1 (i bet. I 2 a, b); slånbären har starkt sammandragande verkan på svalget. — Jfr STÄRKEBLOM]
(numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) bär av busken Prunus spinosa Lin., slånbär. Siwdh .. sterkebär eller häggebär (till gurgelvatten vid blodspottning). BOlavi 38 a (1578). 1. Tunna Stärckebähr .. 1. Tunna Lingon .. 1. Tunna Wijnbähr. OrdnLilleTull. 1658, s. A 4 a. Stärkebären .. sades vara alt för sköna, när de stekas uti smör i en panna, och man sedan strör litet såcker på dem. Kalm VgBah. 235 (1746). Den föga dugeliga läran .. att man för blodflöden borde 3 torsdagsqvällar äta halstrade stärkbär. Hedin ÅmVetA 1809, s. 17. För att intet ont skulle drabba djuren har man i Uppland brukat hänga endera hagtornskvistar eller stärkebär, striksbär (slån) i stalltaket och lägga hagtorn och kvicksilver i krubborna. Fatab. 1929, s. 24. Krook Handköpsben. 138 (1951).
2) växten Prunus spinosa Lin. (ofta med särskild tanke på bären), slån. 2LinkBiblH 4: 65 (c. 1550). (Lat.) Pruna sylvestria. (Sv.) Slåbärs-trä, Stärkebär. Rudbeck HortBot. 94 (1685). Slånbuske, Slåbär, Stärkbär (Prunus spinosa L.), en för sina skarpa och långa taggar allmänt känd buske. Cnattingius 148 (1878, 1894). 2SvUppslB 26: 697 (1953).
Ssgr (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: STÄRKEBÄR-BLOMMA, -BUSKE, -LAG, se D. —
(1, 2) -RIS. (†) om växten Prunus spinosa Lin., slån, slånris. Små häckar af hagtorn, stärklerijs, ehn, graan. Hiärne 2Anl. 328 (1706; sannol. felaktigt för stärkberijs). —
-SAFT, -TRÄD, se D.
B (†): STÄRKEBÄRA-TRÄD, se D.
C (†): STÄRKEBÄRE-TRÄD, se D.
D: (2) STÄRKEBÄRS-BARK. slånbark. ApotT 1698, s. 19. —
(2) -BLAD. slånblad. Haartman Sjukd. 348 (1765). —
(2) -BLOMMA. (stärkebär- 1697. stärkebärs- 1749—1765) blomma på l. från slån; särsk. i pl., om sådana blommor med medicinell anv. Roberg Beynon 150 (1697). Haartman Sjukd. 39 (1765). —
(2) -BLOMSTER. ApotT 1698, s. 26. Somille- Hägg- Fläder- och Stärkbärsblomstren .. som Thé .. brukade .. lindra och minska Uphostningen. Haartman Sjukd. 251 (1765). —
(1) -BRÄNNVIN. brännvin berett på slånbär. HushBibl. 1757, s. 352. —
(1) -BUSKE. (stärkebär- 1784. stärkebärs- 1626—1897) slånbärsbuske, slånbuske. Tiderus GrLat. 9 (1626). Trädgård til några win- och stärkebärsbuskar samt 2:ne st. krikonträd .. uplagad. FrestaPInvent. 1719. LfF 1897, s. 291. —
(1) -LAG. (stärkebär- 1549—1578. stärkebärs- 1578) slånbärslag. GripshInvent. 1549. BOlavi 128 b (1578). —
(1) -SAFT. (stärkebär- 1650. stärkebärs- 1698—1815) slånbärssaft. Hildebrand MagNat. 37 (1650). (Lat.) Nostratis seu prun(us)sylv(estris) (sv.) Wåre Stärkebärs-Saft 8 (öre kopparmynt). ApotT 1739, s. 79. Stärkebärssaft, tysk, se Acacia. Synnerberg 2: 193 (1815). —
(1) -TORN. koll.: växten Prunus spinosa Lin., slån. Åhstrand Öl. 6 (1768). —
(1) -TRÄD, äv. -TRÄ. (stärkebär- 1638. stärkebära- 1538. stärkebäre- c. 1580. stärkebärs- c. 1670—1852) (†) slånbuske. VarRerV 57 (1538). ÖoL (1852). —
(1) -VATTEN. slånbärsvatten. HdlCollMed. 6⁄12 1736. —
(1) -VIN. slånbärsvin. VinkällRSthm 1590. —
(1) -ÖL. (ss. läskande sommardryck o. hälsodryck använt) öl vari sönderstötta slånbär legat o. dragit en tid o. därefter silats bort. Stärkebärs-Öl. Wil man om Hösten taga bären, stöta och låta dem uti färskt eller gammalt öl, så göra de det wälsmakande. HushBibl. 1757, s. 351. Bruno Gumm. 187 (1762).

 

Spalt S 14166 band 32, 1997

Webbansvarig