Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖKA, v.2 -ade.
(†) (planlöst) ströva l. vandra o. d.; anträffat bl. i de särsk. förb. STÖKA AV, OMKRING.
STÖKA OMKRING. (planlöst) vandra l. ströva l. spankulera omkring. Här om dagen, när jag uti min enfaldige tanckfrihet, geck och stökade omkring här i Staden (London), tittade jag in (osv.). Kling Spect. C 1 a (1734).
Spalt S 14206 band 32, 1997