Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖRT, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(äv. skrivet -tt)
Etymologi
[fsv. styrt, stört, n.?, nedstörtande, omkullstörtande; jfr dan. o. nor. styrt, t. stürz; till STÖRTA, v.]
(†)
1) om dödlig sjukdom hos boskap; jfr BOSKAPS-STÖRTNING. GripshR 1619, s. 62.
2) om höjd o. d. som stupar brant; äv. bildl., liktydigt med: fall, undergång. Schultze Ordb. 5070 (c. 1755).
3) om kraftig stöt l. knuff. Medelst det spiut med hwilket jag war försedd, hade (jag) gifwit det uphitsade wildswinet en så kraftig stört, at det fann sig föranlåtit wika något til sida. Ullman GrefvHänd. 118 (1782).
4) i fråga om blodsutgjutelse; anträffat bl. i ssgn BLOD-STÖRT (Loenbom HArch. 5: 8 (1597)).

 

Spalt S 14236 band 32, 1997

Webbansvarig