Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUBSIDIARITET sub1sidiarite4t l. 01004, r.; best. -en.
1) (†) motsv. SUBSIDIÄR: förhållandet l. egenskapen att vara subsidiär (underordnad). Till utredningen af förutsättningarna för fastställelsetalan hör vidare frågan om, hvad man kalllat, fastställelsetalans subsidiaritet. Därmed åsyftas spörsmålet, huruvida ifrågavarande talan är subsidiär i förhållande till talan om förpliktande. Kallenberg CivPr. 1: 954 (1924).
2) (i vissa kretsar) [utlöst ur ssgn SUBSIDIARITETS-PRINCIP] förhållandet l. egenskapen att ansvar tas l. beslut fattas på så lågt underordnad nivå som möjligt. Subsidiaritet handlar i all enkelhet om att inget beslut skall fattas på högre nivå än vad som är absolut nödvändigt. CBildt i SvD 31⁄5 1990, s. 2. GbgP 10⁄11 1990, s. 2.
Spalt S 14362 band 32, 1997