| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUBTIL subti4l, adj. -are (RARP 17: 375 (1714) osv.) ((†) superl. -est Stridsberg Åkerbr. 7 (1727)). adv. -T (Palmstedt Res. 118 (c. 1780) osv.) ((†) = Berchelt PestOrs. C 7 b (1589), Beronius Reb. E 2 a (1674)).
1) (in i minsta detalj) väl arbetad l. utförd l. utmejslad, utförd med noggrannhet o. precision (samt smakfull); stundom med tanke väsentligen l. enbart på smakfullhet l. raffinemang l. utsökthet; jfr FIN, adj. I 1, o. SUBTILIG 1. Adj wille wel göre oc mana vpo .. (stenhuggaren), dhet han gör .. (fönstren) hypsk (dvs. vacker) oc subtil, dhet man hade dher nogen äre aff. BtFinlH 3: 132 (1541). Een sälsynt subtil Silfuer- och Gull Prof. Stiernhielm Arch. H 3 a (1644). En den täckaste, finaste, subtilaste sax af damasceredt stål. Almqvist GMim. 3: 45 (1842). Denna andliga konsistens (hos madonnan i brons från Randers) uttryckande sig i den fina ansiktsovalen med dess .. karakteristiska drag och de .. förnäma händerna är subtil, raffinerad, om man vill överraffinerad. Fornv. 1945, s. 136.
2) (†) ytterst liten, minimal, fin (se FIN, adj. II 6), diminutiv. Acktas granneligen (vid tillverkning av solur) när yttersta Ändan af Skuggan A. L. .. som nogast rörer den ytterste Ringen eller Cirkelen, hwilket tecknas med en subtil Punct uthi L. Rålamb 13: 50 (1690). När saltet genom tiden .. är blifwit til sina aldra subtilesta particlar fördelt (osv.). Stridsberg Åkerbr. 7 (1727). I lunder af de finaste organismer, naturens subtilaste alster. Adelsköld Dagsv. 4: 322 (1901).
3) (†) som sker l. görs l. utövar sin effekt (i hemlighet o. sålunda helt l. nästan) oförmärkt l. förtäckt; jfr FIN, adj. III 5, o. SUBTILIG 2. Ty skeer dhet, at .. (spindeln) föder en sådan förgifft aff sigh, hwilken så snart dhen trängt sigh vthi Grodans Kropp, genast dödar henne medh sin snara och subtila Wärkan. RelCur. 294 (1682). Caracteren hos den almänne hopen (i Rom) är misstänksamhet hämdgirughet, inbillnings sjuka snålhet egennytta och fourberie det de tro så Souptilt utöfwa at det ej af någon märkes. Palmstedt Res. 118 (c. 1780). Aqua toffana och andra ”subtila” gifter. UB 5: 232 (1874).
4) (numera föga br.) som består av mycket små partiklar, fin (se FIN, adj. II 1), mycket finfördelad; äv. om förändring: som gäller mycket små partiklar; förr äv. dels om hud o. d.: fin, slät, jämn, dels om ngt flytande l. gasformigt: tunn; utan inblandning av ngt synbart (o. sålunda klar l. genomskinlig); jfr SUBTILIG 3. Thet är krafften vthur them (dvs. örter och kryddor i brännvin) vthdraghen, och så subtil giort och distileret, at the strax gå igenom, och tränge sigh til hiertat, thet samme til at beskydda för allehanda förgifft. Berchelt PestOrs. C 7 b (1589). Men huden och skinnet som ther vppå wäxer, skal wara swåra gran och subtijl. Petreius Beskr. 1: 100 (1614). Denna eter .. måste vara oändligt fin och subtil. Kruhs UndrV 759 (1884). Wigert PsykSj. 2: 148 (1925; om förändring). — särsk. (†) om luft: som känns lätt l. behaglig att andas, som icke tyngs av fukt l. fasta partiklar o. d., tunn. Cicero säger om Grekeland, at vthi Athen war een tunn och subtil Lufft. Palmchron SundhSp. 21 (1642). Weste FörslSAOB (c. 1817).
5) (numera föga br.) tunn, fin (se FIN, adj. II 2); jfr SUBTILIG 4. Columbus (SVS) 2: 167 (1674). Subtil öppning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Emellertid lärde man sig taga skinnet af kaninerna och deraf bereda ett det subtilaste läder, safian. Almqvist RMar. 85 (1834); möjl. att hänföra till 1. Nio finskrifna blad af allra subtilaste chinesiska papper. Dens. Smar. 484 (1845). Piazza Barberini .. med sin vackra fontän, där Tritonen dagen i ända blåser på sin snäcka, vars fina, subtila vattenstråle lekande höjer och sänker sig. Lagergren Minn. 2: 299 (1923).
6) (numera föga br.) spenslig, slank, smal, fin (se FIN, adj. II 3), fint byggd; jfr SUBTILIG 5. (Eng.) Exile .. (sv.) tun, klen, fin, subtil, swång. Serenius Dict. S 1 a (1734). Under .. (enbuskarna) hade skaror av den hvita, subtila dufkullan improviserat sitt växtställe. Strindberg Hafsb. 82 (1890).
7) om ngt sakligt (äv. om person, se a, c): som kännetecknas (l. utgöres) av l. kräver hög förmåga att använda l. återge l. uppfatta l. förstå l. reagera för mycket obetydliga (o. exakta l. precisa) detaljer l. nyanser l. distinktioner l. intryck o. d. (o. som kräver stor känslighet l. skarpsinne för att uppfattas l. förstås); ytterst känslig; ytterst detaljerad; in i minsta detalj gående; förfinad; äv. närmande sig bet.: svårförståelig; jfr FIN, adj. III 1, samt SUBTILIG 6. Göra de subtilaste distinktioner. Ett subtilt resonemang, argument. En subtil diplomati. En subtil skolastisk detalj. Författaren har en sällsynt förmåga att ge uttryck åt de mest subtila skiftningar i själslivet. Gustaf II Adolf 80 (c. 1620). Utan att inlåta sig utj sådane Subtila saker, som des förstånd wida öfwer går. VRP 23⁄3 1726. Det bakteriologiska studiet .. fordrar den utrustning (av mikroskopet), som histologien kräfver endast för sina subtila arbeten. Sundberg Mikroorg. 19 (1895). Bristfälliga kunskaper om psykiska skeenden .. måste hänföras till det subtila och svårtillgängliga i problemet om sambandet mellan kropp och själ. SocÅb. 1945, s. 64. Språkets subtilaste nyanser. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) om person (jfr c) l. djur: som arbetar med l. har förmåga att använda l. reagera för l. uppfatta l. förstå de minsta distinktioner l. nyanser l. detaljer o. d. Ty war han (dvs. hunden) ock i smak så hiskelig subtiler. Runius (SVS) 2: 45 (1705). Victoria var .. ingen subtil natur. Hagberg VärldB 40 (1927). Rohde kunde också visa på Kierkegaards intresse för bokbinderi. Han var en subtil estetiker på detta område. SDS 15⁄4 1984, s. 12.
b) (†) känslig (se d. o. 3); äv.: ömtålig; jfr SUBTILIG 6 slutet. Hafwer hwarken iagh eller någon af Regementet, hafft så Subtila öhren att wij icke hafwa wehlat .. (prästens straffande ord) giärna hööra och wårt lefwerne bettra. VDAkt. 1680, nr 331. Den präktiga tablåridåns subtila färger kunde ej motstå inflytandet af denna katastrof (dvs. en vattenläcka från taket). MorgP 1898, nr 54, s. 1.
c) (†) i utvidgad anv.
α) om person (jfr a): skicklig, konstfärdig. H:s K. M:t Så wäl som E. K. M:s herr fadher, wille .. (tavlan) i kåppar hafft vtstucken, men då fans här ingen så subtil, som det göra kunde. 2Saml. 5: 6 (i handl. fr. 1651). Han (dvs. Eleasar) wrijder gubben (dvs. Isak) hwart han behagar. / .. Det giör han så mächta subtil. Beronius Reb. E 2 a (1674).
β) med negativ bibet.: spetsfundig (se d. o. 4); raffinerad (se RAFFINERA 2 c γ); jfr SUBTILIG 7. Borgerskapettz behendiga och Subtile Påfundner. RARP 2: 199 (1635; ss. överskrift). Därs. 17: 375 (1714; i pl., om ”practiquer”).
8) (numera mindre br.) om person (äv. om ngt sakligt): (socialt) förnäm, ädel, upphöjd; fin (se FIN, adj. IV); elegant; jfr SUBTILIG 8. (Kärleken) gåår in till rät hvem han will, / fast the äro aldrig så gill / och jungfru subtill, eder mon han till, / han kan kÿssa ödmiuk och still. Wivallius Dikt. 83 (1631). Den stora werlds-Theatern; hvarest de stora och subtila Stats-Roler spelas. DA 1771, nr 11, s. 2. Fröknar .. subtila både till utseende och toilett. Blanche Bild. 4: 47 (1865). I fru Brunows damcirkel uppträdde han till en början som den känslosamme subtile kavaljeren. Bååth-Holmberg FlickDagb. 45 (1912). De tyckte sig besvärade av att behöva utbreda sig om ohyra och ruttna statarlängor med den subtilt lärde. Lo-Johansson Stat. 1: 191 (1936).
9) [jfr 4 slutet] (†) om lukt: behaglig, angenäm. Lukten är ganska subtile, ej ruten, quäfvande eller hepatisk. Bæijer BeskrYstad 125 (1793).
SUBTILIERA, v. [sannol. av ä. t. subtilieren, sannol. av ffr. subtilier, av lat. subtiliare] till 4: göra ”subtil”. Hafuer ännw wärmen annor wärckande, såsom subtiliera eller grant göra. Forsius Phys. 59 (1611).
Spalt S 14385 band 32, 1997