| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUD sɯ4d, sbst.1, förr äv. SYD, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er (TullbSthm 20⁄5 1584 (: Suerspåånn), 3SthmTb. 14: 108 (1624) osv.) l. -ar (VetAH 4: 273 (1743) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SUDA sɯ3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (†; se dock b) konkret: fogning l. fog mellan (skrädda) bräder l. mellan plankor o. d.; äv. sammanfattande, om (typ av) brädbeklädnad på vägg, tak o. d. vari sud (i ovan angiven bet.) använts; jfr SUV. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 28 (i handl. fr. 1583). The giorde en ny sudh på wape(n)huset. VDR 1667, s. 188. Roland Minn. 38 (c. 1748). Täckes på Domk(yrka)n med sud (skrädda bräder) och spån på 2 ställen. VgFmT I. 4: 82 (1888). — särsk.
a) om täckt brädfog i vilken antingen ena brädans kant ligger på klink över den andra brädans kant l. båda brädornas i samma plan liggande kanter täcks av en tredje bräda; jfr LOCK, sbst.5 1. Sud .. (dvs.) der fogningen mellan tvenne plankor betäckes af den tredje eller den ena plankans kant ligger utanpå den andra. Möller Jordbr. 197 (1881). — jfr TAK-SUD.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på flotte: med hjälp av vidjor åstadkommen fog mellan stockar. Roddarna (på flotten manades) att knoga på bara, änskönt det skrek i vidjor och sudor. Högberg Frib. 20 (1910).
2) (†) koll.: (skrädda) bräder avsedda till ”sud” (i bet. 1). Widh 5 Lass, Swdh 1 tylth. SkaraStiftJordeb. 25 (1540). Granander SidSkaraDomk. 45 (i handl. fr. 1597).
3) (utom i ssgn SUD-BAND numera företrädesvis i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på båt l. fartyg: sida, bordläggning (särsk. den del därav som hos en båt på rät köl befinner sig ovan vattnet); översta kant på sida, reling; förr äv. i uttr. ligga sud om sud, ligga reling mot reling. Vågorna bröt mot lovarts sud. SkeppsgR 1544. (De två skeppen) låge sud om Sud. HSH 12: 279 (c. 1580). (Isl.) Litid bordrum, (sv.) När Skeppet är så tungt lastat, at lijtet af Suden är öfwer wattnet. Verelius 41 (1681). Men gå i detta Mål en Wäg som är förbuden, / Är likt wid Noæ Ark att hängja sig på Suden, / Ock drunkna likafult. Eldh Myrth. 69 (1723, 1725). De packade båten full tills suden snuddade vid vattenytan. EstlandBer. 152 (1946). 2SvUppslB (1953; äv. om bordläggning ovan vattnet). Sud är ett gammalt ord för bordläggning med anor från den tid då borden syddes ihop med vidjor. Rydholm 147 (1967). — jfr BÅT-, EKSTOCKS-, LÄ-, SKEPPS-SUD o. BÅT-SUDA. — särsk. i uttr. på sud l. suden, i fråga om båts l. fartygs läge: på sidan. Att han .. haffuer latidt bracht schippett i Westerwijk på sudh, och besedt huad feell thet fick när thet sköttz aff stapelenn. HH VIII. 2: 113 (1566). 2SthmTb. 8: 112 (1589: på Suden). Bergklint Vitt. 70 (1774).
4) [jfr 3 slutet] (†) i uttr. ligga å sud, om stort o. tungt föremål i allmänhet: ligga på sidan. En plump och tiock steen, å sud liggiande. Peringskiöld MonUpl. 303 (1710).
(1, 1 a) -BRÄDA l. -BRÄDE. (sud- 1540—1711. sude- 1687) (†) (skrätt) bräde för användning i brädvägg l. brädtak o. d.; äv. koll. (jfr sud, sbst.1 2). SkaraStiftJordeb. 40 (1540). Granander SidSkaraDomk. 22 (i handl. fr. 1595; koll.). VDAkt. 1711, nr 415. —
-KRAFT. (†) om ett slags metallbeslag för fästande l. spännande av sudband? Jttem xij Aprilis kom til Buffelle(n)s sudkraffth(er) Jnna(n) på wijngebräd(en), aff M(a)rch Spich. SkeppsgR 1543. Jttem viij dagen Januarij kom til then trijdie skipbåtthe(n), som giordes aff Nya, som Tullebord(en) och sudkraffth(er) sloges til m(edh), aff sex öre Spick. Därs. —
(1) -VERKE? för ”sud” (i bet. 1) avsett virke? Än behöfuas till Bynningenn .. Sudwerker 40 al(na)r. Hallenberg Hist. 4: 1042 (i handl. fr. 1620).
B (†): SUDE-BRÄDE, se A.
Spalt S 14414 band 32, 1997