| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUGGERERA sug1ere4ra, i sht förr äv. sug1je-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) framföra l. inberätta (ngt). Then sådane giffning (dvs. rapport) haffuer suggereradt eder nade om mik haffuer vrangliga grippet mik j mit tall. G1R 4: 435 (1527).
2) (†) föreslå (ngt); ge vid handen, ge anvisning om, tillråda. AOxenstierna 5: 464 (1630). Det lärer fuller någon annan hafwa suggererat hwad de skrifwa skulle, kan skie af den som hafwer några curas i det sterbhuset. UUKonsP 15: 130 (1682).
3) (i sht i fackspr.) gm suggestion påverka (ngn (äv. sig) l. ngns (resp. sina) föreställningar l. handlingar l. vilja l. intellekt); gm suggestion bibringa l. intala (ngn ngt); äv. allmännare: medelst slagord l. propaganda komma (ngn) att tro på ngt som saknar grund i verkligheten l. handla okritiskt utan hållbart skäl l. motiv; äv. med sakligt subj. (t. ex. musik, poesi): påverka (ngn) osv., framkalla en viss föreställning l. känsla l. visst själstillstånd; äv. abs. Suggerera ngn till ngt, (till) att göra ngt. Biberg 3: 507 (c. 1823). Antingen har jag från början dina åsikter. Eller också suggereras de helt omärkligt på mig. Engström Brevbok 63 (1893). Ett uppmuntrande ord (från läkaren till patienten) suggererar tröst och tålamod och bringar hjälp i stunder af missmod och plågor. 2NF 22: 526 (1915). Man kan rentav suggerera sig själv till den övertygelsen att man snarast bör glädjas åt vad som inträffat. VTid 1916, s. 218. Vida viktigare än att suggerera den i hypnotisk sömn försänkte är det emellertid att (osv.). Bergmark Nervsj. 235 (1931). (Dikten) skulle inte beskriva, inte förklara, den skulle suggerera. SvFolket 11: 97 (1940). Massan är okritisk, den är oförmögen att ta förnuftsskäl .. Den är lätt att suggerera, dvs. kommer lätt under en persons inflytande. TT 1944, s. 1170. Då man går över mattan är stegen dämpade och därför att de hörs föga, suggereras den besökande att gå extra tyst. Hedberg DockDans. 155 (1955). — jfr SJÄLV-SUGGERERA o. AUTO-SUGGERERAD. — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som suggererar; känsloväckande, tankeväckande, fantasieggande; suggestiv. Suggererande propaganda, reklam, slagord. Han måste verka suggererande — så att man tror på honom blindt och lyder honom blindt. Lundegård Stormf. 123 (1893). SvLittTidskr. 1960, s. 62 (om röst). Det fanns en egendomlig, suggererande kraft i hans lugn. Sundman AndréeLuftf. 85 (1967).
SUGGERERA FRAM1010 4. gm suggestion framkalla l. åstadkomma (ngt). Landsm. 1911, s. 248. Runebergs geniala förmåga att genom ett eller annat ord med en viss biton suggerera fram en särskild stämning. Hedvall RunebgStil 279 (1915). —
SUGGERERA IN1010 4. gm suggestion föra l. bringa in ngt (mot l. i l. hos ngn l. ngt); äv. i uttr. suggerera ngt in i ngt, suggererande bringa l. föra ngt in i ngt. Dekorativa linier, som skulle suggerera målarens känsla in i åskådarens själ. Idun 1894, s. 55. Den norska presssens uppgift har sedan länge varit att hos folket suggerera in förbittring, hat och förakt mot unionen, mot Sverige och allt svenskt. VL 1905, nr 152, s. 3. Han nästan drog sig för att fortsätta, han ville absolut icke suggerera in det ena eller andra i henne, han kände sitt dubbla ansvar som vuxen person och som förmyndare. Thorén Herre 94 (1942). —
SUGGERERA PÅ1010 4. gm suggestion påföra (ngn ngt), överföra (ngt) på (ngn); suggererande ingiva (ngn ngt l. med att-sats). Hade det varit i vår tid så skulle man sagt att han suggererat på henne sina tankar och känslor. Hedenstierna Fideik. 30 (1895). Hon suggererade på Ebba att döden var oundviklig. Hedberg Bekänna 241 (1947).
Spalt S 14477 band 32, 1997