Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SULTANA sulta4na l. sulta3na2, om person f., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (Roos Gryn. 113 (1894) osv.) l. (i fråga om russin) -as (Kjellin 910 (1927)); förr äv. (i bet. 2 a, b) SULTANE, r. l. f.; best. -n (äv. att hänföra till SULTAN); pl. -er (äv. att hänföra till SULTAN)
1) (numera föga br.) om kvinna med hög ställning i sultans hov, sultaninna (se d. o.); äv. utvidgat, om socialt högtstående l. för sin skönhet o. d. firad kvinna. En Sultan ej der man känner, Men hvar skönhet är Sultana. BEMalmström 6: 108 (1845). Här du herske som sultana, / drottning i ett cypriskt rike. FGrafström Dikt. 98 (1853). Mörk som den sköna / sultanan af Saba / och brunögd och spenslig och smal, / du satt och förtalde / en saga, du valde. Fröding Stänk 64 (1896). Till spott och löje hade .. (Dumma Svenskan) blivit ifrån den stund hon första gången fördes inför sultanan. Heidenstam Karol. 2: 67 (1898).
2) om ngt sakligt.
a) (förr) om ett slags ä. turkiskt krigsskepp. Den Turkiske Skepzflottan som består aff månge Sultaner, Zaicher, Örlig Skepp och Galleer. OSPT 1687, nr 23, s. 6. Sultane eller Sultana kallas äfven en sort Turkiska krigsskepp af ungefär 66 kanoner, 800 sjösoldater och 50 Grekiska matroser. ConvLex. 7: 108 (1826). Dalin (1871).
b) (†) = SULTAN 3. Förut war Venus nästan bar: / En skirduks-wåd war hela skruden, / En liten blomma eller par / Med en Sultane dess prydnad war. Dalin Vitt. II. 4: 198 (1759). Dalin (1871).
d) (sultanas) (numera bl. mera tillf.) i pl., om sultanarussin. Sultanas, Sultanias eller Bedanas erhållas av en särskild druvart; de äro små, gula, utan stjälkar och kärnor och mycket söta. Kjellin 910 (1927).
e) (†) om ett slags kort, tjock dadel. Genom odling ha många varieteter af dadlar uppkommit, såsom de fingerlånga .. ”ibrimi”, de korta, tjockare ”sultana” o. s. v. 2NF 21: 788 (1914).
Spalt S 14508 band 32, 1998