Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMLA, v.2 -ade; o. SUMLAS, v. dep., anträffat bl. i pres. pl. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-a c. 1755—1779. -as 1644)
Etymologi
[sv. dial. sumla, blanda ihop, samla upp det bästa; jfr fvn. sumbla, sammanblanda, nor. nn. sumle, hastigt samla ihop; sannol. samhörigt med nor. nn. sume, hastigt samla ihop, o. i avljudsförh. till SAM, SAMMAN. — Jfr SUMLA, sbst.2, -SUMMEL, SUMP, sbst.2, SUMPA, v.3]
(†) blanda samman l. ihop (ngt); äv. ss. dep.: sammanblandas. Dän sammä här Is, åg stungna Ur Y, / de sumlas här hwar åm annan, / Af Y giörs I, som Bi görs By: / Slikt är ike Runa wanen. Bureus Runa B 2 a (1644). Sumla .. (dvs.) Blanda owårdigt hwart om annat. Schultze Ordb. 5186 (c. 1755). Ihre (1769).
Särsk. förb. (†): SUMLA TILLHOPA. blanda samman (ngt), röra ihop (ngt). (Han) gör tydlig skilnad .. emellan bestar och menniskor, dem jag likväl beskylles hafva sumlat till hopa. Chydenius 399 (1779).

 

Spalt S 14513 band 32, 1998

Webbansvarig