Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMMA, v.2
Etymologi
[sv. dial. suma, försumma; sannol. av mlt. sūmen, sümen (lt. sümen), söla, uppehålla, försena (jfr fht. firsūmen, hålla tillbaka, försinka sig, mht. sūmen (t. säumen), tveka, dröja, utföra ngt långsamt); av ovisst urspr. — Jfr FÖRSUMMA, SUMLA, v.1, SUMPA, v.2]
(†)
1) refl.: försena l. försinka sig; fördröja sig. När tu Händerna medh .. Bingelgräässafft bestryker, må tu vthan fahra sticka Fingrarna .. i hett smält Bly, doch skal tu tigh icke länge ther i summa eller dröja. Hildebrand MagNat. 83 (1650).
2) försumma (se d. o. 2) l. fördärva l. förslösa; anträffat bl. i ssgn SUM-SKIKT.
Ssg (till 2): SUM-SKIKT. (†) om försummat (se försumma 2) l. förslösat arbetsskift. Sumschicht är et försummadt arbete. Rinman 2: 546 (1789).

 

Spalt S 14521 band 32, 1998

Webbansvarig