| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPPEDITERA, v.; anträffat bl. i inf. o. pres. konj. sg.
(†)
1) understödja l. hjälpa l. beskydda o. d. (ngn l. ngt); äv.: förskaffa (ngt). Medan thet ähnnu kan hafua med .. Sweriges Chrona något längre drögzmåhl, och tijden alltså andra remedier in particulari suppeditera. HSH 38: 296 (1636). Bleff .. (fråga) om Wadenstens eller Acad:s plicht wara, att uthleeta och suppeditera wederparten, det han kunde betiäna sig aff emot Acad:n. UUKonsP 11: 149 (1674). Suppeditera .. (dvs.) egentl., skjuta under foten; förskaffa, meddela. Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1904).
2) bestämma l. fastställa (ngt). Trophæa anlangende, moste alle fahnerne och styckerne hålles i förrådh, och föres .. medh .. och vidh Stockholm stelles på skepzflottan och andra conspicuis locis; däromm tiden och ommständerne suppeditere consilium. AOxenstierna 8: 158 (1633).
Spalt S 14603 band 32, 1998