| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
1) om förh. i antikens Rom: offentlig bot- l. tacksägelsefest firad enligt senatsbeslut med bön, offer o. processioner till templen i en l. flera dagar. De första högtidligheter man i Rom efter en vunnen seger anstälde, voro tacksägelsefäster eller supplikationer. Norrman Eschenbg 2: 300 (1818).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) supplik; äv.: besvär (se d. o. III b, d), inlaga (se d. o. 3); jfr SUPPLIKAT, SUPPLIKATIE. DelaGardArch. 4: 3 (1528). Hans glassmestere inlade een suplication i retten, där uthj han begeredhe af rådet att Erich kannegiutere, skulle nestkommendhe råstugudagh upkallas. 3SthmTb. 9: 313 (1617). Hennes kongl. maij:tz (dvs. drottning Kristinas) nådige förklaring och resolution på den vnderdånige supplication, som borgerskapet i från Jöneköping igenom sin fullmechtige haffuer vnderdånigst inleffuerera låtit. PrivFrihetsbrJönk. 126 (1636). Beslöts at en underdånig supplication til Kongl. Maj:t .. afgår. AdP 1786, s. 172. En del skatte- och kronobönder .. ingåvo .. till Kungl. Maj:t en supplikation, vari de besvärade sig över länsmannen Pool Hvitfeldts ”olämpa” mot dem. HallHist. 402 (1954).
B: SUPPLIKATIONS-AKT.
2) om aktstycke som utgörs av en supplikation. 2BorgP 5: 73 (1734). —
-MÅL. mål som utgörs av supplikation. Bergv. 1: 732 (1732). Kongl. Maj:t (vill) .. erinra Hof-Rätterne uti Supplikations- och Beswärs-Mål, som hos dem föredragas, noga pröfwa (osv.). SamlFörfStadg. 1807, s. 549. —
Spalt S 14611 band 32, 1998