Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURAMENT, n.
Etymologi
[av ä. fr. assurement, (trohets)försäkran, avledn. av assurer, försäkra (se ASSURERA)]
(†) trohetsförsäkran. (Tidigare fientligt stämda rådsherrar) haffwe krupedtt till krysse och giortt Oss theris suramentt. RR 17⁄2 1567, s. 43 b.

 

Spalt S 14649 band 32, 1998

Webbansvarig