Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURREALISM sur1ealis4m l. -y-, r.; best. -en. Anm. Tidigast uppträdde ordet i den fr. formen surréalisme. I litteraturen har den färska brodden lyckats komma ovanpå realismen och slagit in på en väg som kallas ”surréalisme”. GHT 5⁄1 1925, s. 3. Joyce-stilen är för övrigt, trots dess speciella egenart, en förträfflig illustration till vad de franska modernisterna kalla surréalisme. Olsson NGen. 99 (1925).
Ordformer
(förr äv. med bindestreck mellan ssgsleden. surr- 1926 osv. syrr- 1936)
Etymologi
[liksom d. surrealisme, t. surrealismus, eng. surrealism av fr. surréalisme, av sur, över, av lat. super, över (se SUPER-) o. réalisme (se REALISM). — Jfr SURREALIST, SURREALISTISK]
estet. eg.: öververklighet; om en i Frankrike efter 1:a världskriget utbildad modernistisk riktning inom konst, litteratur o. film som söker återge drömmar o. andra tillstånd i det undermedvetna ofta med chockartade o. absurda konstellationer l. sammanställningar av motiv l. bilder l. associationsväckande fragment o. d. ST(A) 27⁄12 1925, Söndagsbil. s. 2 (: sur-realismen). Max Ernst, en av surrealismens främsta konstnärer. SvD(A) 7⁄9 1930, Söndagsbil. s. 17. Surrealismen har nu också erövrat filmen. Därs. Den litterära riktning som surrealismen hänger intimast samman med, dadaismen. Därs. 17⁄10 1932, s. 7. Surrealismen .. söker visa det omedvetnas och det undermedvetnas verklighet, återge ett flöde av känslor och tankar utan viljans kontroll. UNT 29⁄3 1939, s. 6. Att Apollinaire var den som präglade termen surrealism .. är känt och oomtvistligt. OoB 1963, s. 55. Surrealismens närmaste upphovsman och mångårige ledare är författaren André Breton. BonnierLex. 13: 899 (1966).

 

Spalt S 14671 band 32, 1998

Webbansvarig