Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUSEN sɯ4sen, sbst. oböjl. (i sg. best.).
Etymologi
[till SUSA, v.1, l. till uttr. leva i sus och dus (se SUS, sbst.5 2 a)]
(numera föga br.) i uttr. leva susen, leva i sus och dus, leva ”loppan”. Ja å Lason ska minsann / riktitt leva susen. Norlander GladBit. 184 (1910).

 

Spalt S 14689 band 32, 1998

Webbansvarig