Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SVAGLA sva3gla2 l. svag3la2, v. -ade.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (käkar hos) idisslande djur: tugga (långsamt o.) utan avbrott, ”mala” med käkarna. Ett hundratal kameler lågo idisslande med svaglande käkar. Lagergren Minn. 4: 17 (1925).
Spalt S 14749 band 32, 1998