Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVASTIKA svas4tika, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[liksom t. swastika, eng., fr. svastika, swastika av sanskr. svastikaḥ, lyckobringande figur, till svastiḥ, välbefinnande, lycka, till sú, väl, motsv. gr. ὑ i ὑγιής, frisk(se HYGIEN) o. ásti, (han) är, o. därmed till den rot som äv. föreligger i SANN, adj.]
(i sht i fackspr.) hakkors (se HAK-KORS, sbst.1). Böök ResSv. 15 (1924). Hakkorset, svastikan, var vanlig, särskilt på attiska och boiotiska vaser. Kjellberg GrekRomK 35 (1932). Alla, som ägde tillträde till stationen, buro märken, föreställande en orangefärgad svastika med tvenne gula tofsar. Hedin StormKung. 1: 417 (1950).

 

Spalt S 14962 band 32, 1999

Webbansvarig