Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SWEDENBORGARE sve3denborj2are, m.// ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. sv-)
Etymologi
[till namnet på den sv. naturvetenskapsmannen o. teosofen Emanuel Swedenborg († 1772)]
anhängare av den svenske naturvetenskapsmannen o. teosofen Emanuel Swedenborgs religionslära; jfr SWEDENBORGIAN. Kellgren (SVS) 6: 172 (1787). Fanatisk Svedenborgare, lät han .. på sitt ensamma ungkarlsbord framsätta kuverter för inbjudna gäster ur andeverlden. Böttiger 6: 63 (c. 1875). Böök Ranns. 136 (1953). —

 

Spalt S 14994 band 32, 1999

Webbansvarig