Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVEG, sbst.2, n. (HSH 6: 149 (1658), NVedboDomb. Sommart. 1758, § 111) l. r. l. m. (Hiärne Resa 258 (1685)); best. -et resp. -en.
Etymologi
[sv. dial. sveg (med urspr. kort i-vokal), n., sväjj, svajj; jfr d. svej, nor. nn. sveig, bukt; till det svaga resp. starka avljudsstadiet av roten i SVIGA, v.1]
(†) inbuktning; sänka i terrängen. HSH 6: 149 (1658). Denne Telgstens-Grufva .. är i den fremre eller norrare delen på telgstens vården, hvilken med en liten sveg eller bokt är åtskilgd ifrån den södra och högra delen. Hiärne Resa 258 (1685). NVedboDomb. Sommart. 1758, § 111.

 

Spalt S 15000 band 32, 1999

Webbansvarig