| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVEJSAN sväj4san, interj. o. sbst. oböjl.
(vard.)
I. interj., i uttr. hejsan svejsan ss. hälsningsord: hej svejs. Hejsan svejsan på dej, gamle kompis.
II. sbst. i sg. best.
1) motsv. I. Hejsan och svejsan och hela slangsnattret utefter det stockar sig inte. Martinson VägUt 266 (1936).
2) om aktivitet(er) i högt uppdrivet tempo. Rusch och svejsan ska det vara, och hålligång. ÖgCorr. 8 ⁄ 2 1967, s. 8.
Spalt S 15001 band 32, 1999