Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIMMA, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE (anträffat bl. i vbalsbst. till verb med svimma ss. senare ssgsled, Hübner Geogr. 135 (1738: öfwerswimmande), Almquist InlHelSkr. 149 (1775: öfwerswimmande)), -NING (anträffat bl. i vbalsbst. till verb med svimma ss. senare ssgsled, SvMerc. 1: 422 (1756: öfwerswimningar, pl.)).
Ordformer
(äv. -w-, -im-)
Etymologi
[etymologiskt identiskt med SVIMMA, v.1]
(†) i fråga om att ngt översvämmas l. att ngn låter översvämma ngt l. att ngt översvämmar ngt: svämma; utom i p. pr. anträffat bl. dels i den särsk. förb. SVIMMA ÖVER, dels ss. senare led i ssgn ÖVER-SVIMMA. Så hade den burits, sägnen (om Messias ankomst), från lif till lif, och hvar gång ett barn blef födt, hade modern .. i den första svimmande glädjen skymtat ett hopp — o, kanske att de ögonen skulle se det! Hallström Purpur 16 (1895).
Särsk. förb. (†): SVIMMA ÖVER. svämma över; dels intr., om personer: finnas i överflödande mängd, svämma över, dels tr., om rykte: spridas i överflödande mängd över (ett land). (Alexandria) lyder under Cassieffen i Rosetto; företrädandes Janissar Agan hans ställe här såsom hufvudet öfver dem, som svimma öfver här i landet (dvs. janitsjarerna). Eneman Resa 1: 154 (1712). Min k(äre) Broder (dvs. A. Bäck) lärer taga de utwägar som finnas tienligast, at det ej swimmar öfwer hela landet, såsom rychtet om stora män plägar gå. Linné Bref I. 4: 131 (1750). jfr översvimma.

 

Spalt S 15135 band 32, 1999

Webbansvarig