Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIRIG, adj.
Ordformer
(schwijrig 1633. svirig (-w-, -ij-) 1634—1692. swyrig (-wü-) 1633)
Etymologi
[av t. schwierig, svår, av mht. swiric, sweric, full av bölder, avledn. (med anslutning till schwer, svår (se SVÅR)) av mht. swer(e), kroppslig smärta, sjukdom, svulst o. d. (t. schwär(e)), av fht. swero, dets., rotbesläktat med fir. serb, kymr. chwerw, bitter (eg.: brännande, stickande)]
(†) svår att ha att göra med, besvärlig, svårhanterlig o. d.; förbittrad; äv.: modfälld. RP 3: 60 (1633). Nills Båth .. berättade, att bönderne äre mycket svirige öfver den inqvarteringen, dhe af krijgzfolket äre belastade medh. RP 17: 165 (1657). Våre wänner och allierade giordes swirige och fälte modet. Carl X Gustaf (1657) i HSH 5: 184. Hälst deducerades (i ett brev 1664), at det ej wore förswarligt, at begynna något krig (mot Ryssland) i oträngde målet, då ingen justitia caussæ war på wår sida .. Almogen så wäl som Soldaterne swirige, och .. Riket blottadt af alt det, som behöfdes til et så farligt krigs utförande. BOxenstierna (1692) i HC11H 3: 74.
Avledn.: SVIRIGHET, r. l. f. [jfr ä. d. svirighed, t. schwierigkeit] (†) svårighet l. besvärlighet o. d. HSH 26: 160 (1633). Såsom store Swijrigheter till ewentyrs på samma tractat fallandes warde (osv.). RARP 2: 53 (1634).

 

Spalt S 15203 band 32, 1999

Webbansvarig