Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVISCHA sviʃ3a2, äv. (tillf.) SVITSCHA svitʃ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) avge ett susande l. vinande ljud, susa l. vina o. d.; äv. allmännare (stundom utan tanke på ljud): förflytta sig snabbt; äv. i p. pr., i utvidgad anv., om ljud; äv. bildl.; jfr SVISSA, v.2 Ingenting är obehagligare för en metares öra än det ”svischande” ljudet från ett flugspö. Balck Idr. 2: 336 (1887). Den väldiga, veckade kjolen svingade och svischade genom gräset. Beskow FlyktPortug. 201 (1934). När han gick över körbanan vid grönt ljus, var det en motorcyklist som svischade om hörnet så att kläderna höll på att slitas från den andres kropp av luftdraget. TurÅ 1956, s. 92. Orden svischade hän över hennes läppar brådskande, medan hon såg sej omkring, som om hon var rädd att någon skulle höra, vad hon sa. Browallius ParDagg 36 (1957). Hon såg .. bilden av mammor som dyvlade och slog och örfilade .. Rakstriglarna ven och riset svischade. Ekman Springkäll. 286 (1976). Martin får inte lika stora ytor att svischa runt på med sin trehjuling. DN 19/5 1984, På stan s. 28.
2) (numera bl. tillf.) i uttr. svischa i väg (kula) o. d., (med ett svischande ljud) kasta i väg (kula) osv. Han siktade noggrant mot tennsoldaten, som den runde ställt upp och svischade i väg kulan. GbgMP 15 ⁄ 3 1948, s. 6.
SVISCHA FÖRBI10 04. susa l. vina förbi (ngn l. ngt); äv. utan obj. Bilarna svischade förbi (i duggregnet) med vattensprutande hjul. Zetterholm Duv. 185 (1958). Så som både bilar, motorcyklar och mopeder svischar förbi vår närmaste handelsbod .. så är jag säker på, att (osv.). ÖgCorr. 24 ⁄ 10 1967, s. 10. —
SVISCHA IN10 4. susande fara in (ngnstädes); äv.: köra susande in (ngn l. ngt ngnstädes). Tänka sig att kunna svischa in dem som kommer till Torslanda på fem röda minuter (i en tänkt linbana) i stället för att dom som nu skall behöva sitta i en buss och sukta en hel halvtimme. GbgMP 6 ⁄ 4 1948, s. 6. Därs. 24 ⁄ 12, s. 6. —
SVISCHA OMKULL10 04. susande l. vinande fara omkull. Granen svischade omkull med ett knak. Rosendahl Lojäg. 272 (1956). —
Spalt S 15208 band 32, 1999