Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVITTER, sbst.2, r. l. m.; sg. best. -n; pl. svittrar (Möller (1790, 1807)) l. svittrer (Weste (1807), Meurman (1847)).
Ordformer
(äv. z-, -w-)
Etymologi
[av t. zwitter; etymologiskt identiskt med SVITTER, sbst.1]
(†) om ett slags oren, spräcklig tennmalm med små svarta korn. UHiärne Berghl. 448 (1687). Zwitter kallas en .. Tenmalm .. beståendes gemenligen af smerre swarta hopwuxna korn eller graupen. Bromell Berg. 87 (1730). Swittern är grå och finnes på många ställen i Swerge och Finland. Linné Stenr. 66 (c. 1747). Zwittern eller tennmalmen håller endast så mycket tennoxid, att 1 ⁄ 4 till 1 ⁄ 3 % kan utbringas. JernkA 1863, s. 60.
Ssgr (†): SVITTER-GRYN. gryn i ”svitter”. Rinman 2: 574 (1789). —
-HALTIG. som innehåller ”svitter”. Rinman 2: 359 (1789).

 

Spalt S 15220 band 32, 1999

Webbansvarig