Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVITTER, sbst.1, om person l. djur m. l. f., om växt r. l. m. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(äv. -w-)
Etymologi
[av t. zwitter, ä. t. zwiedorn, av mht. zwitarn, zwitorn, bastard, av fht. zwitar(a)n, dets.; till zwi-, tve- (se TVE-); senare leden av ovisst urspr.; jfr äv. sv. dial. tvetora, ävensom tvetola, motsv. d. tvetulle, nor. tvitola, båda: hermafrodit (med senare leden till fsv. tol, redskap, instrumentalbildning (på l) till roten i got. taujan, göra (se TOL)). — Jfr SVITTER, sbst.2]
(†) om människa l. djur l. växt som har både manliga o. kvinnliga könsorgan (jfr ANDROGYN I, HERMAFRODIT I 1); äv.: bastard (se BASTARD, sbst.1 2). Switter af en tjur och en åsna. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
Ssg (†): SVITTER-BLOMMA. om två- l. samkönad blomma. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (c. 1817).

 

Spalt S 15220 band 32, 1999

Webbansvarig