| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVULLNA svul3na2, v., förr äv. SULLNA, -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Linc. Gg 1 a (1640: Vpswulning), Ekeblad Bref 2: 363 (1663: swullningen)).
1) motsv. SVULLEN 1: bli svullen; svälla; förr äv. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: svullnad. Neh. 9: 21 (Bib. 1541). (Getingar och humlor) sampt .. bijarna, gifua förgiftighe styng, som kråppen strax suulnar efter, lijka som efter Ormabet. Forsius Phys. 285 (1611). Iag (ber) nu ödmiukeligen att om dät så ähr att dät continuerar med swullningen, som fark(iär) omskriffuer att fark(iär) täcktes låta’t meig weta. Ekeblad Bref 2: 363 (1663; rättat efter hskr.). Det gräs som man kallar wäge-gräs eller qwickrot är Fåren mycket skadeligit, ty deraf swulna de och sputa en tun illa luchtande wättska ifrån sig. Alströmer Får. 40 (1727). De wärkande delarne swullna mycket hastigt. Lovén Anv. 49 (1838). Rocken blev trång, magen sköt fram, näsan sjönk in i kinderna. Ja, han bara svullnade och svullnade. Siwertz Låg. 250 (1932). Arni blev het, ansiktet rodnade, och ögonen svullnade av vrede. SkrSamfSvIsl. 2: 139 (1932). Det vanligaste symptomet (på skörbjugg) är att tandköttet svullnar och lossnar. Arv 1953, s. 46. — särsk. IGEN-, UPP-SVULLNA. — särsk. (numera föga br.) i p. pf.: svullen. Tine föter äro intet swulnadhe. 5Mos. 8: 4 (Bib. 1541). Et Omslag giordt åf et Swaalboo och Håning med Camill-Olia är tiänligt uti en hitzig sulnad Halsz. Roberg Beynon 234 (1697). Har (vid boskapssjuka) denna förgiftiga Febren redan skiämt magen, som wisar sig .. med .. hastig förstoppning och swulnad Lefwer, så slutar sig siukdomen innom 3 a 4 dagar med kallbrand. PH 5: 2943 (1750). I vissa epidemier finnas ock tarmkörtlarne svullnade, i andra icke. Huss Typhus 3 (1855).
2) (föga br.) motsv. SVULLEN 2: svälla. Föräter en Häst sig på Korn, Hwete, Rogh, Erter eller Böner .. tå Hästen strax dricker ther uppå, tå swullnar then Säden uthi honom. IErici Colerus 2: 255 (c. 1645). Den solheta marken ångade, ⁄ drack glupskt den våldsamma floden, ⁄ svullnade som bröd. Aspenström Skrik. 56 (1946). Svullna svälla (om trä), t. ex. trät ha svullnat. Magnusson SprKalmar 109 (1978).
3) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2), särsk. dels: svälla, dels: blåsa upp; jfr SVULLEN 3. Wreden gör, at hans hierta swulnar än mer; hans onde ord blåsa up hans brinnande galla; hans arghet, then igelen, suger ut hans eget blod. Spegel Pass. 384 (c. 1680). Hans själfkänsla svullnade som hufvudet på ett med vattensot behäftadt barn. Lundegård Tit. 212 (1892). Bokrecensionerna i traditionell stil kan inte hålla jämna steg med bokannonserna, så som de svullnat de senaste åren. SvBokkal. 1945, s. 11. Magnusson räddade Orman Cantor från det våld som hade svullnat omkring honom. Ekman Häxring. 58 (1974).
SVULLNA TILL10 4. till 1 (o. 2): (hastigt) svullna l. svälla igen l. upp; om person äv. (vard.): bli tjock o. uppsvälld. På barnen (med skörbjugg), och ibland på andre, sulnade läpparne tämmeligen til, och brusto uth i såår och små bölder. Lindestolpe Fross. 21 (1717). Isbark hängde i skägg och ögonbryn, medan ögonen nästan svullnade till under ispilarnas oafbrutna, olidliga stick. Klinckowström BlVulk. 1: 127 (1911). Vi tänkte ta ett par halva kaffe på Högloftet. — Ja, men var försiktig så att inte herr Johansson går och svullnar till. — Ingen oro för mej. Jag går igenom en svältkur för närvarande. SvD(B) 1943, nr 70, s. 8. Jag träffade Berta häromdan. Det är inte klokt va hon har svullnat till. Därs. nr 101, s. 10. —
SVULLNA UPP10 4. jfr uppsvullna. till 1 (o. 2): (hastigt) svullna l. svälla upp; förr äv. med indir. obj., i uttr. ngt svullnar ngn upp, ngt svullnar (hastigt) på ngn; äv. (numera bl. tillf.) bildl. Vthi Näseborona finnas 2. Ådror .. om the skola låtas måste man binda hårdt til om Halszen medh itt Ermeklädhe, så swulna Ådrorna vpp at the kunne synas. IErici Colerus 1: 130 (c. 1645). Ögat swulnade up och bleff blådt alt omkring. VDAkt. 1674, nr 18. De (kristna fångar) som .. icke kunna uthålla (att sitta på turkiskt vis) .. utan af det stadig krokota Sittiande, swulna dem Benen och Låren up, så läggas de uti Hospitalen. Dryselius Måne 458 (1694). Vid mera utbildade fall av skörbjugg svullnar tandköttet upp, tänderna börja lossna, benen bli sköra (osv.). Bolin VFöda 120 (1933). Där torn blev ben och oljans rustning brann ⁄ som vatten svullnar upp i myrens steg. Lindegren Svit. 54 (1947). De .. trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner (efter ormbettet). Apg. 28: 6 (NT 1981).
Spalt S 15225 band 32, 1999